Nya former för förtroendeuppdrag?

Zana Hussan är den person som ligger bakom Facebookgruppen "Sverigedemokraterna i riksdagen - nej tack" som nu har 250000 medlemmar. Han är jobbar till vardags som politisk sekreterare för Vänsterpartiet i Järfälla.

Så här svarar han på frågan om varför så få unga är engagerade inom partipolitiken
-"Många tycker att partipolitik är tråkigt och är mer intresserade av sakfrågor. Sedan är det ett problem att man måste vara minst 40 år och ha varit medlem i 301 år i ett parti för att bli invald någonstans."

Vi kan ju se samma trend inom idrotten. Att ungdomar gärna engagerar sig i projekt och olika sakfrågor som intresserar dem under en viss tid med en tydlig start och ett tydligt slut.

Frågan är hur vi ska anpassa vår verksamhet för att möta dessa nya former av engagemang?
Vi har haft samma typ av förtroendemanna organisation och uppdrag i 100år, hur vill vi att nästa 100 år ska se ut?

Kram på er!
/Milou


Malmöstad en förebild för andra?

Det finns många sätt att få unga människor delaktiga på. I Malmö har de jobbat på detta sätt:

Malmö har blivit bättre på att lyssna på ungdomar och deras behov och utveckla verksamheter därefter men fortfarande finns det mycket kvar att göra. Det är viktigt att låta ungdomar vara delaktiga och låta dem vara med och påverka sin livssituation. Tillsammans gör vi Malmö till en bättre ungdomsstad!

Många unga människor upplever utanförskap och känner att de har dålig kunskap om hur de kan vara med och påverka. För att möjliggöra ungdomars delaktighet måste dialogen mellan unga och beslutsfattare förbättras. Möjlighet till inflytande och delaktighet är kärnfrågor för ett demokratiskt samhälle och har visat sig påverka folkhälsan.

De övergripande målen för den nationella ungdomspolitiken är att:
 ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd
 ungdomar ska ha verklig tillgång till inflytande

Kommunfullmäktige i Malmö har beslutat att ungdomar ska ges möjlighet till medverkan inom Malmö Stads handlingsplan "Välfärd för alla - det dubbla åtagandet". Folkhälsoenheten har fått i uppdrag att samordna arbetet med ungdomsdelaktighet. De har  på uppdrag av styrgruppen för Välfärd för alla tagit fram en strategi, "Den ljusnande framtid är vår", för ungdomars delaktighet inom Välfärd för alla.


Vad är er strategi för ungdomsdelaktighet?

Kram på er!
/Milou


Idrottens utmaningar - av Gustav Fridolin

Jag älskar idrottsrörelsen. Vad annat kan man göra med en rörelse som byggs upp av människors frivilliga slit, bärs av viljan att alla ska ha rätten till sina drömmar och ger så många, inte minst unga, känslan av att det är kul och viktigt att forma ett sammanhang tillsammans med andra.

Inte för att det inte finns avarter. Det finns det alltid. Men sammantaget är Sverige så mycket bättre tack vare idrottsrörelsen och det engagemang som bland annat läsarna av den här bloggen lägger in i den rörelsen.

När jag fick chansen att föreläsa på Gymnastikforum så fick jag frågan av Jill om jag inte kunde skriva ihop ett blogginlägg hon kunde posta här. Jag fick fria händer att förmedla något viktigt till bloggläsarna. De som var med på forumet minns kanske mina tips till föreningarna, råd till utövare som hamnat i styrelser eller som ledare och hänvisningar till Ungdomsstyrelsens studie om unga och föreningsidrotten.

Utifrån detta fanns det en slutsats, en liten uppmaning som jag inte kunde låta bli att rikta mot er som är aktiva i gymnastikrörelsen. Den vill jag upprepa för dem som nu läser den här bloggen.
Det handlar om en av slutsatserna i den nämnda rapporten. Den att unga och grupper av unga som vill föreningsidrotta, ändå är utanförstående. Skälen till varför varierar, men det handlar i hög utsträckning om utrikesfödda, unga med föräldrar utan högre utbildning och barn som växer upp med en ensamstående förälder.

Här tror jag att idrottsrörelsen har en uppgift att fundera igenom vilka strukturer och arbetsmetoder som bidrar till det utfallet. Vad är de som gör att det finns unga som skulle vilja vara med men som ändå inte blir det? Har de fått frågan? Hur möter man unga som kommer nya till kommunen? Räknar man att de hittar till föreningen själv, eller bedriver man aktivt uppsökande verksamhet? Finns man på flyktingförläggningen eller i miljonprogramsområdet? Rapporten visar att de allra flesta som börjar föreningsidrotta känner någon i klubben när man börjar – man växer mest genom mun-mot-mun-metoden vilket säkert är bra för många, men utestänger den nyinflyttade.

Kan det finnas andra strukturer som stänger ute? Rapporten visar vidare att de allra flesta har föräldrar som är med hälften eller fler av gångerna när man idrottar? Det är naturligt svårare för en förälder som uppfostrar sitt barn ensamt, hur ser det ut med schemat för hämtningar och lämningar eller kraven på att hjälpa till i föreningen. Är det rättvist att varje barn i föreningen ska bidra med lika mycket föräldratid, eller är det mer rättvist att alla bidrar efter egen möjlighet?
Är det dyrt att vara med? Är kostnaderna lika för alla, eller finns det möjligheter till solidarisk finansiering av läger och resor?

Jag kommer inte med pekpinnar eller bestämmer hur ni ska organisera er verksamhet. Men jag blev ombedd att ställa och väcka frågor, och hoppas att det här kan väcka en del.


Allt gott
/ Gustav


Tack Gustav för inlägget!
Många frågor. Vad säger ni andra? Vad är våra svar?

Kram på er!
/Milou

Ålder inte den enda variabeln...

Sveriges Ungdomsråd släppte en rapport om ungas politiska deltagande. Så här skrev de på sin hemsida:

Satsningar där ungdomars inflytande särskiljs från vuxna slår fel enligt en ny rapport från Sveriges ungdomsråd som presenterades tidigt i oktober. Här kan ni läsa ett reportage från frukostseminariet där den släpptes.  

Den 7:e oktober släppte Sveriges ungdomsråd rapporten Ungdomar i demokratin – om ungdomars politiska deltagande. Rapporten presenterades i Gamla stan på ett välbesökt frukostseminarium.

Deltog på frukostseminariet gjorde bland annat besökare från Ungdomsstyrelsen, LSU, Socialdemokraterna, Allmänna Arvsfonden och ett flertal organisationer, kommunrepresentanter och ungdomsrådsaktiva. Själva rapportpresentationen stod Niklas Delander, statsvetare och tillika redaktör för rapporten för. Han gick under ca 50 minuter igenom huvuddragen i rapporten, och föreläsningen följdes sedan av en halvtimmes diskussion.

Niklas Delander tryckte under sin föreläsning på att ålder inte alltid spelar så stor roll för ungdomars politiska deltagande som den allmänna åsikten kan göra rådande.

- Faktum är att endast vissa delar av en enskild persons agerande eller beteende kan härledas utifrån ålder. Faktorer som klass, kön och etnicitet kan ofta spelar större roll, förklarar Niklas.

 Han pekade vidare på ett problem med hur politiskt deltagande har mätts. Många satsningar görs utifrån en idealtypsstrategi, där målet sätts utifrån hur mycket det önskas att ungdomar deltar. Detta är problematiskt då det helt utesluter hur ungdomars deltagande har ökat eller minskat i förhållande till vuxnas deltagande och övriga samhällstrender. 

Det leder till att många problem med ungdomars deltagande pekas ut som åldersrelaterade när de egentligen slår lika hårt mot både vuxna som ungdomar. Det resulterar ofta i att ungdomar hänvisas till att påverka i separata forum, skiljda från de forum vuxna använder, någonting som Ungdomsstyrelsen bland andra kritiserat i sin senaste rapport ”Lika olika som lika”. De leder ofta till att ungdomar utestängs från den vanliga politiken istället för att inkluderas. 



kram på er!
/Milou


Helhelg med styrelsen!

Det är häftigt att träffas och prata om hur man kan förbättra sitt arbete och sin verksamhet.

Jag har under helgen suttit på ett hotel i ett regnigt Oslo tillsammans med mina kollegor och min styrelse. Vi har utvärderat året som gått, tittat framåt på vad vi vill förbättra fram till 2015 och diskuterat en massa roliga frågor för att vi på olika sätt ska kunna göra ett ännu bättre jobb nästa år.
Alla har fått vara delaktiga och tycka till i olika frågor och tillsammans har vi kommit fram till förslag och idéer som kommer att bli superspännande att jobba vidare med!

Jag kan rapportera att vi under 2009 hade som mål att få 400 deltagare i ungt nätverk. Och idag är vi 402st!
Är du mellan 15 och 25 år och vill vet amer om ungt nätverk och vad du kan delta på så lämna en kommentar så hör jag av mig!

Brukar du delta när din förening träffas och pratar om hur ni kan göra er förening bättre?

Kram på er!
/Milou

600 gymnasieelever!

Idag är Stockholmsidrotten och Ungt Nätverk på Allt för hälsan mässan.
Tillsammans har vi haft föreläsningar för 600 gymnasieelever från olika skolor i Stockholm.

Utanför har Stockholmsidrotten sin monter där man har chans att testa på rodd, stavgång, bågskytte, cykel, gympa, yoga och fotboll. En helt fantastisk monter med andra ord =)

Kom och besök oss på Stockholmsmässan i helgen!!

  

Kram på er!

/Milou

 


Det handlar om rätt kompetens på rätt plats

Några unga fick chansen att ställa Sven Otto Littorin (arbetsmarknadsministern) mot väggen tillsammans med Metro. Littorin anser att unga människor ska få sparken först när ett företag behöver göra sig av med personal. Du kan läsa artikeln HÄR



– Det handlar om rätt kompetens på rätt plats. Oavsett ålder. Tar vi inte tillvara på ungdomarnas ­potential får vi stora problem framöver kommenterar Urban Bäckström, chef för Svenskt Näringsliv


Hur tillsätter vi rätt kompetens på rätt plats i Sveriges största ungdomsorganisation?

Kram på er!
/Milou

inte ett ungdomsproblem utan ett vuxenproblem

SSU (Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund) ordförande Jytte Guteland skrev en debattartikel i DN för någon vecka sedan. Du kan läsa den HÄR

Igår tog Jytte, Ingela (också från SSU) och jag en kaffe ihop på deras kansli vid Zinkensdamm för att prata ihop oss om frågan om ungas delaktighet.

Vi fick börja med att rita upp våra organisationer för att kunna beskriva för varandra hur vi jobbar och ju mer vi berättade desto mer kunde vi se hur lika våra situationer är.

Vår utmaning är inte ett ungdomsproblem - det är ett vuxenproblem!
Vi kunde se hur vuxna i situation efter situation var anledningen till att unga människor inte fick möjlighet att påverka sin egen verksamhet. Mandatperioder är ett sådant exempel. Hur länge ska man egentligen få sitta på en post? Hur många gånger ska man få bli omvald?

Fördomar pratade vi också om.
"Ungdomar är inte intresserade"  
"Ungdomar har inte tid"

Vem har bestämt det?

Vi kommer att fortsätta prata ihop oss om de här frågorna och bjuda in fler ungdomsorganisationer att delta.
Är du med?

Kram på er!
/Milou


Demokrati är inte något man får - det är något man gör!

 

37 %    - 13

12 %    13-20

23 %    21-40

28 %    41+

Med de siffrorna inleddes Gymnastikforum 2009, som gick av stapeln i Arlanda Stad den 10-11 oktober. Gymnastikforum äger rum vartannat år och ger utrymma åt diskussioner kring viktiga frågor inför kommande års förbundsmöte. De presenterade siffrorna beskriver tydligt ett av de problem som gymnastiken brottas med för tillfället och står för antal procent av medlemmarna i Gymnastikförbundet i de olika åldersgrupperna. Som man tydligt kan se utgör antalet ungdomar i 13-20-årsåldern den klart minsta gruppen.

Deltagarna under Gymnastikforum var representanter från föreningar, specialdistriktsförbund och specialförbundet. Jag med mina 22 år tillhörde en grupp av relativt få ”unga”. Jag har varit engagerad i gymnastiken på andra sätt än som gymnast och ledare i flera år men det här var första gången jag var med i Gymnastikforum.
För tillfället är jag med i Gymnastikförbundets ungdomsråd, vilket ger mig en större inblick i vad som sker runt om i landet. Sedan ett år tillbaka sitter jag dessutom med i styrelsen i min egen förening, Brommagymnasterna, där jag fått stort förtroende i många olika områden.

Gymnastiken har gett mig oerhört mycket, både som gymnast och som tränare. Jag är idag mycket tacksam att jag som 14-åring blev tillfrågad om jag ville bli tränare, själv hade jag nämligen aldrig kommit på tanken.
Utifrån mina egna erfarenheter av att engagera mig i föreningslivet driver jag ett ungdomsledarprojekt i Brommagymnasterna så att fler "unga" ska få möjlighet att få frågan och bli tränare.
Och inför helgen hade jag förhoppningen att få ännu fler kunskaper och mer inspiration att jobba vidare med.

Höjdpunkten för mig, och säkert många andra, var helgens första föreläsning. Gustav Fridolin, kanske mest känd för engagemanget i Grön Ungdom och Miljöpartiet, som delade med sig av sina erfarenheter från Riksdagen och kopplade detta till gymnastiken. Idag är han 26 år ”gammal” och har efter avslutad politisk karriär hunnit med att skriva ett par böcker. Svårt att inte bli både imponerad och inspirerad.


Under rubriken ”Demokrati är inte något man får, det är något man gör” tog han oss igenom den stora problematiken kring ledarrekrytering, delade med sig av tips och fick oss alla att både tänka till och tänka om gällande ungdomsfrågor.
För mig resulterade det hela i en oväntad situation med mikrofonen i handen inför den samlade skaran. Efter gruppdiskussioner kring ledarrekrytering fick jag äran att stå som expert och risa eller rosa de förslag grupperna presenterade. Som sagt inte helt väntat, men inte heller speciellt nervöst, och som Fridolin uppmuntrade oss att fråga oss själva ibland: Vad är egentligen det värsta som kan hända?
Situationen gick även utmärkt att koppla ihop med ett annat av föreläsningens budskap, nämligen att man ska behandla rookies lika. Det kan ha ansetts konstigt att jag som en av de yngsta i rummet skulle stå och bedöma framdiskuterade förslag, men samtidigt kan inte erfarenhet alltid liknas vid ålder. Kanske var det så att jag med min bakgrund som ”ung ledare” och aktiv i ungdomsråd i flera år faktiskt var expert på området jämfört med många andra.

Helgen fortsatte inslag om mediehantering, föreningskunskap och diskussioner inför förbundsmötet nästa år. Det fanns även mer fysiska inslag, som ett motionspass med Gymmix-instruktören Irene.


Visst är jag glad att jag får möjlighet att vara med under sådana här träffar, både för att lära, dela med mig och påverka, men kanske ännu gladare är jag över mitt eget engagemang som faktiskt lett till det.
Går man tillbaka ännu längre är jag nog gladast över min förre tränare som faktiskt ställde frågan till mig, då när jag var 14 år och själv aldrig sett mig själv som tränare. Ofta är det just det som är viktigt, att bara ställa frågan.   

/ Jill Zachrisson, Svenska Gymnastikförbundets Ungdomsråd och Brommagymnasterna

 

Kram på er!
/Milou

 

 


Spikad framför radion!

Där hittar ni mig under allsvenskan sista omgång.
AIK håller fanan högt för stockholm och spänningen ligger i luften här i Solna på Råsundavägen.

Första halvlek är igång och det enda vi hör i radion är AIK klacken.
Ändå 1-0 till Göteborg på hörna.

Heja Stockholm!!

RSS 2.0