37 %    - 13

12 %    13-20

23 %    21-40

28 %    41+

Med de siffrorna inleddes Gymnastikforum 2009, som gick av stapeln i Arlanda Stad den 10-11 oktober. Gymnastikforum äger rum vartannat år och ger utrymma åt diskussioner kring viktiga frågor inför kommande års förbundsmöte. De presenterade siffrorna beskriver tydligt ett av de problem som gymnastiken brottas med för tillfället och står för antal procent av medlemmarna i Gymnastikförbundet i de olika åldersgrupperna. Som man tydligt kan se utgör antalet ungdomar i 13-20-årsåldern den klart minsta gruppen.

Deltagarna under Gymnastikforum var representanter från föreningar, specialdistriktsförbund och specialförbundet. Jag med mina 22 år tillhörde en grupp av relativt få ”unga”. Jag har varit engagerad i gymnastiken på andra sätt än som gymnast och ledare i flera år men det här var första gången jag var med i Gymnastikforum.
För tillfället är jag med i Gymnastikförbundets ungdomsråd, vilket ger mig en större inblick i vad som sker runt om i landet. Sedan ett år tillbaka sitter jag dessutom med i styrelsen i min egen förening, Brommagymnasterna, där jag fått stort förtroende i många olika områden.

Gymnastiken har gett mig oerhört mycket, både som gymnast och som tränare. Jag är idag mycket tacksam att jag som 14-åring blev tillfrågad om jag ville bli tränare, själv hade jag nämligen aldrig kommit på tanken.
Utifrån mina egna erfarenheter av att engagera mig i föreningslivet driver jag ett ungdomsledarprojekt i Brommagymnasterna så att fler "unga" ska få möjlighet att få frågan och bli tränare.
Och inför helgen hade jag förhoppningen att få ännu fler kunskaper och mer inspiration att jobba vidare med.

Höjdpunkten för mig, och säkert många andra, var helgens första föreläsning. Gustav Fridolin, kanske mest känd för engagemanget i Grön Ungdom och Miljöpartiet, som delade med sig av sina erfarenheter från Riksdagen och kopplade detta till gymnastiken. Idag är han 26 år ”gammal” och har efter avslutad politisk karriär hunnit med att skriva ett par böcker. Svårt att inte bli både imponerad och inspirerad.


Under rubriken ”Demokrati är inte något man får, det är något man gör” tog han oss igenom den stora problematiken kring ledarrekrytering, delade med sig av tips och fick oss alla att både tänka till och tänka om gällande ungdomsfrågor.
För mig resulterade det hela i en oväntad situation med mikrofonen i handen inför den samlade skaran. Efter gruppdiskussioner kring ledarrekrytering fick jag äran att stå som expert och risa eller rosa de förslag grupperna presenterade. Som sagt inte helt väntat, men inte heller speciellt nervöst, och som Fridolin uppmuntrade oss att fråga oss själva ibland: Vad är egentligen det värsta som kan hända?
Situationen gick även utmärkt att koppla ihop med ett annat av föreläsningens budskap, nämligen att man ska behandla rookies lika. Det kan ha ansetts konstigt att jag som en av de yngsta i rummet skulle stå och bedöma framdiskuterade förslag, men samtidigt kan inte erfarenhet alltid liknas vid ålder. Kanske var det så att jag med min bakgrund som ”ung ledare” och aktiv i ungdomsråd i flera år faktiskt var expert på området jämfört med många andra.

Helgen fortsatte inslag om mediehantering, föreningskunskap och diskussioner inför förbundsmötet nästa år. Det fanns även mer fysiska inslag, som ett motionspass med Gymmix-instruktören Irene.


Visst är jag glad att jag får möjlighet att vara med under sådana här träffar, både för att lära, dela med mig och påverka, men kanske ännu gladare är jag över mitt eget engagemang som faktiskt lett till det.
Går man tillbaka ännu längre är jag nog gladast över min förre tränare som faktiskt ställde frågan till mig, då när jag var 14 år och själv aldrig sett mig själv som tränare. Ofta är det just det som är viktigt, att bara ställa frågan.   

/ Jill Zachrisson, Svenska Gymnastikförbundets Ungdomsråd och Brommagymnasterna

Kram på er!
/Milou