Unga Ledare Äger

När jag var 16 år blev jag ledare i min lilla förening hemma i byn där jag växte upp. Det är mitt livs bästa beslut. Ett beslut som kom att påverka hela mitt liv! Men det viste jag förståss inte då.

Men ganska snart började jag se hur min förening jobbade, vilka beslut som styrelsen fattade och hur det påverkade mig som ledare och mitt flicklag. Jag var inte nöjd.

För jag såg att styrelsen fattade beslut som gjorde det svårare för mig att göra ett bra jobb och ta hand om laget. Styrelsen såg inte till alla medlemmars bästa utan bara till sitt eget bästa.

Så på nästa årsmöte samlade jag ihop alla som jag kände i föreningen som hade betalt medlemsavgift och så gick vi till årsmötet. Och eftersom vi var fler än de andra som var på mötet så kunde vi rösta bort den ordförande som fanns och sätta någon som vi trodde skulle göra ett bra jobb på platsen istället. Vi hade utnyttjat vår rösträtt och även om vi bara var 16 år så har vi lika stor rätt att rösta och fatta beslut som vem som helst annars i föreningen.

Efter årsmötet blev jag skickad till vårt Specialdistriktsförbund, SDF (några exempel på SDF är Stockholms Bordtennisförbund eller Stockholms Innebandyförbund) för att representera min förening. Och när jag satt där på mötet så märkte jag att styrelsen där inte heller fattade beslut som jag tyckte var bäst för föreningarna. Och eftersom jag hade valts av min förening att representera och säga vad som var bäst för vår förening så gjorde jag självklart det.

En månad senare blev jag invald i vårt SDF för att jobba med föreningsutveckling, valberedningen tyckte att jag hade sagt några kloka saker och passade för uppgiften. Jag var nu 17år och jobbade tillsammans med alla andra gubbar (ja de flesta inom min idrott som sitter i kommittéer är faktiskt goa gubbar) med att förbättra och utveckla idrotten för föreningarnas bästa. Det fanns så mycket att lära sig, vilken utmaning! Och under den här tiden träffade jag några vuxna som än idag är stora förebilder för mig och som stöttade och vägledde mig under min första tid som ledamot. De tillät mig att var nybörjare och lära mig efterhand och såg mig som en engagerad ledamot och inte bara som en ungdom.

Så gick tiden och så blev jag skickad till Stockholm för att delta på ett stort Ungdomsforum. Där vi skulle prata om varför inte fler ungdomar fick chansen precis som jag hade fått. Att bli ledare men även ledamot i ett SDF. Det var en fantastiskt rolig konferens med över 100 ungdomar som var precis som jag. Som älskade att prata idrott för att kunna göra den bättre. Och vi tog verkligen chansen att säga våra åsikter.

På min 18 års dag ett par veckor senare klockan 10.47 (jag kommer aldrig glömma den dagen) så ringer min telefon. Jag har blivit invald att jobba med ungdomsdelaktighet och inflytande i ett nystartat ungdomsråd på mitt Specialförbund, SF (exempel på SF är Svenska Fotbollförbundet eller Svenska Dragkampförbundet).

Jag hade fått en position där jag fick massor av information om hur idrotten fungerar, vem som bestämmer, vem man måste prata med för att få igenom sina förslag, fick träffa ordförande i alla olika nivåer inom idrotten och möjlighet att fråga dem hur de tänker och jobbar, hur man använder sin rösträtt och hur man påverkar och förändrar sin idrott. Jag fick möjlighet att besöka föreningar och SDF och lära mig hur andra jobbar, jag gick på utbildningar och föreläsningar och fick böcker och gjorde resor och blev skickad på olika konferenser där människor från hela Sverige träffades för att prata och tycka till om min idrott.

Jag började plugga på universitet och det fanns bara en enda sak som jag visste att jag vill göra. Jag ville jobba med idrott. Jag hade lagt ner all min lediga tid under 5 års tid på min idrott, jag hade fått en fantastisk erfarenhet och massor med kunskap. Och jag kände ända in i hjärtat att jag var tvungen att stanna i idrottsfamiljen även i min yrkesroll.

23 år ung, fick jag ett jobb på mitt SF, som projektledare och idag jobbar jag på Stockholms Idrottsförbund, med att se till att fler ungdomar ska få chansen att göra den fantastiska resa som jag fick möjlighet att göra. Eller rättare sagt, chansen att göra den resa som de själva vill göra inom idrotten.

Den här bloggen kommer att handla om just det. Ungdomars möjligheter inom idrotten.

Häng med vet jag! Så får du mer tips och idéer både som ung och som vuxen och får träffa fler unga människor som finns inom Stockholmsidrotten.

Kram på er!

/ Milou