Vuxenkonferenser och möteskultur
Varför finns fördomen om att vuxnas styrelsemöten och konferenser är så tråkiga?
För att många av dem faktiskt är det!
Det genomförs tusentals möten varje år inom idrotten.
Men hur många av dem skapar delaktighet, samtal, alla får komma till tals, känns roliga, uppmuntrande och meningsfulla?
Jag har suttit på hundratals konferenser och sett människor sitta och sova längst bak i rummet medans ordföranden, föreläsaren eller ledaren vänt blad efter blad på sin OH projektor. Där män i kostym och glasögon stått och mässat timme efter timme utan så mycket som en minut till dialog eller frågor.
Och alla går därifrån och tycker att det har varit lika tråkigt.
Klas Hallberg sätter huvudet på spiken i sin bok Hångla Mer!
"Jag får nästan alltid hantera frågan om mängden skratt i mina föreläsningar. Eftersom det finns en allmän föreställning i samhället kring att vi lär oss sämre när vi skrattar. Vilket är en helt fenomenal föreställning som inte verkar ha någon som helst grund. Jag har hittills inte stött på en enda forskare som påstår, eller läst en enda bok som hävdar att man lär sig sämre när man skrattar, trivs och har kul.
Hur mycket lär man sig om man halvsover och tycker att det är pisstråkigt?"
Tänk efter själv.
- När kände du senast att du gick ifrån styrelsebordet och kände dig upplyft, glad och med en känsla av att mötet verkligen var meningsfullt och givande både för dig och din förening?
- Eller när satt du senast på en konferens och skrattade och applåderade och gick därfrån och kände att det var det roligaste och mest inspirerande föredrag du någonsin har varit på?
Tilllbaka till Klas Hallberg:
"Man måste inte vara allvarlig för att vara seriös. Man måste inte vara tråkig för att vara seriös"
Hur vill du att deltagarna på ditt nästa möte ska känna när de reser sig och går hem?
Hur vill du att personer ska uppfatta sina första styrelsemöten?
Och vad tänker du göra åt det?
Kram på Er!
/Milou
