Ungdomsdelaktighet eller delaktighet?
Ja i helgen var det alltså konferens med ett av specialdristriktsförbunden (SDF) inom Stockholmsidrotten.
Efter konferensen kom det fram flera män och kvinnor och hade en sak gemensamt. Det hade upplevt en sak som de alla ville dela med mig.
De sa att konferensen hade präglats av ungdomsdelaktighet.
Och de var alla var de nyfikna på en sak.
" De här ungdomarna som är med, får man rekrytera dem till sin kommitté, eller?"
Jag tittade tillbaka på dem och sa
-" Jag håller inte med er Jag har inte upplevt någon ungdomsdelaktighet idag över huvud taget. Jag har inte ens sett att vi har ungdomar här idag".
Deltagarna tittade undrande på mig med höjda ögonbryn. Hur kunde jag som arrangör ha missat att ungdomsgruppen varit på plats och deltagit i arbetet?
" Jag har inte upplevt någon ungdomsdelaktighet upprepade jag. Jag har däremot upplevt delaktighet. Jag har sett ledamöter från olika grupper och kommittéer som tillsammans har samtalat, där individer har framfört åsikter och blivit mottagna med samma respekt. Jag har sett människor som tillsammans har skapat något bra. Där man oavsett ålder, kön, grupptillhörighet har haft en viktig uppgift och en viktig roll."
Ögonbrynen sänktes och förlägna leenden spred sig på deras läppar.
"Om ni har sett personer här idag som kan bidra till er verksamhet och tillföra kompetens till er kommitté, så är ni hjärtligt välkomna att rekrytera dem."
Ett skratt i samförstånd spred sig i gruppen.
Tänk vad en tanke kan göra skillnad.
Hur tänker du?
Kram på er!
/ Milou
Efter konferensen kom det fram flera män och kvinnor och hade en sak gemensamt. Det hade upplevt en sak som de alla ville dela med mig.
De sa att konferensen hade präglats av ungdomsdelaktighet.
Och de var alla var de nyfikna på en sak.
" De här ungdomarna som är med, får man rekrytera dem till sin kommitté, eller?"
Jag tittade tillbaka på dem och sa
-" Jag håller inte med er Jag har inte upplevt någon ungdomsdelaktighet idag över huvud taget. Jag har inte ens sett att vi har ungdomar här idag".
Deltagarna tittade undrande på mig med höjda ögonbryn. Hur kunde jag som arrangör ha missat att ungdomsgruppen varit på plats och deltagit i arbetet?
" Jag har inte upplevt någon ungdomsdelaktighet upprepade jag. Jag har däremot upplevt delaktighet. Jag har sett ledamöter från olika grupper och kommittéer som tillsammans har samtalat, där individer har framfört åsikter och blivit mottagna med samma respekt. Jag har sett människor som tillsammans har skapat något bra. Där man oavsett ålder, kön, grupptillhörighet har haft en viktig uppgift och en viktig roll."
Ögonbrynen sänktes och förlägna leenden spred sig på deras läppar.
"Om ni har sett personer här idag som kan bidra till er verksamhet och tillföra kompetens till er kommitté, så är ni hjärtligt välkomna att rekrytera dem."
Ett skratt i samförstånd spred sig i gruppen.
Tänk vad en tanke kan göra skillnad.
Hur tänker du?
Kram på er!
/ Milou
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du har så rätt! Jag tyckte man kände det på plats, men kunde inte sätt ord på det lika fint som du. Jättekul att de tar för sig!
Postat av: Milou
Tack Anonym, ja visst är det roligt att ungdomarna tar plats. Men jag tycker det är lika roligt att vuxna ger dem utrymme. Det är det som kallas för stödjande miljöer. När vi vuxna får ungdomar att känna sig som ledamöter med lika stor rätt att påverka som någon annan.
Häftig känsla i lördags.
Kram
/ Milou
Trackback
